Nu känns det faktiskt som det är lite höst i luften.
På verandan har jag bytt dynor från vitt till grått. Det känns liksom lite mera som det passar till den nya och lite kallare årstiden.
Här under verandataket kan dynorna vara på hela vintern då dom är skyddade från regn och rusk.
Här sitter vi mycket. Idag blev det både frukost och fika på favoritstället.
På gräsmattan vandrar hönsen och hönsmamman med sina två små kycklingar. Dom är så söta och det är otroligt trevligt att ha hönsen vandrande runt på tomten.
Mamma höna med sina kycklingar håller sig ganska nära huset, men stortuppen med sina damer vandrar långt. Under vår frukost hade dom tagit sig hela vägen till en av skogsdungarna i hästhagen. Där finns det mycket gott att gräva upp verkar det som.
Solstolarna har fått flytta till höloftet och kommer inte att plockas fram igen förrän till våren.
Nu är poolen stängd och något mer solande av hela kroppen blir det nog inte.
Vi får sitta här i fåtöljerna eller ligga i soffan under tak om vi vill lapa sol.
Här i hörnsoffan är det skönt att sitta. Här äter vi ofta och när det är fest samlas det alltid folk här på kvällen när vi slagit på infravärmen och tänd både lyktor och lampor.
Även om det är höst växer gräsmattan något helt hysteriskt. Jag tyckte nyss jag klippte den. Idag var det dags igen. Med någon radiopratare eller pod i hörlurarna är det en riktig trevlig sysselsättning.
På eftermiddagen rullade molnen in och jag följde med Håkan och två av våra hästar till ett ridhus en timme bort för att träna på annan ort. Jag fick filma och fotografera.
Här tränar Håkan slidestop med quarterstoet Luna som han själv har ridit in. Det har gått bra för dom på tävlingar och nu är det kanske dags igen för höstens stora reiningtävling.
Problemet är att dom flyttat tävlingen till Skåne vilket innebär över 7 timmars transport för hästarna.
Tidigare var det 3 timmars transport vilket även detta är lång tid i en transport. Nu är det över det dubbla.
Det känns inte alls bra. Stackars djur som skall stå i en hästtransport flera timmar bara för att man skall visa att man kan rida.
Jag följde med Håkan till ridhuset och filmade hans ritter på båda hästarna. Det såg riktigt trevligt ut, hästarna gick riktigt bra och det skulle varit roligt om han fick visa upp den positiva utvecklingen. Problemet är att jag har svårt att vara uppmuntrande när det gäller hästarnas situation.
Visst förstår jag att man vill visa upp sin utveckling, men för vem och till vilket pris?
När jag nämner pris tänker jag inte på pengar, utan det man utsätter hästarna för. Lång transport både dit och hem, flera dagar i hästbox utan att få röra sig nämnvärt - det känns inte bra.
Och hästboxen är i ett tältstall. Det blåser nästan alltid i Skåne. Tänka sig den oron för en häst.
Och hästboxen är i ett tältstall. Det blåser nästan alltid i Skåne. Tänka sig den oron för en häst.
Det är inte bra!
Kom ihåg att våra hästar går på lösdrift i flock och är vana att röra sig dygnet runt. Det är inte hälsosamt eller schyst att sätta dom snälla individen i hästtransport i så många timmar för att sedan låta dom stå i en liten box alldeles ensam bara för att visa att man kan rida i några minuter.
Vi pratar om flockdjur - djur - inte maskiner!
Håkan får ta beslutet själv om han vill tävla i Skåne.
Någon support här hemma har han inte, stackarn.
Här går djurens väl och ve i första hand.
Tufft att vara tävlingsryttare på denna gård!
Må bäst!
