Inga ljus i håret, men ack en vacker soluppgång. Dom är så få och unika - dessa morgnar med röd soluppgång. Färgerna är liksom overkliga.
Idag var jag ute med hästarna i en timme. Bara vara - bara känna in, lyssna, njuta.
Jag kommer ihåg förra året då jag jobbade som en tok och inte tog in dessa timmar, minuter och sekunder av skönhet. Jag mådde inte lika bra då varken i kropp eller själ ......
ont i nacken, trött, otränad, uttråkad och ibland lättare irriterad.
Jag såg fram emot ledigheten som låg månader framöver.
Så kan man ju inte leva. Man måste leva i nuet. Livet är här!
I år har jag valt att jobba mindre, ta tillvara livet mera och jag mår så mycket bättre.
Det är inte mycket som skall till. För mig handlade det om att ta bort övertiden och dra ned lite på tempot. Jag har också tagit ledigt vissa timmar på dagen när vädret har varit lite extra och ungarna har kommit hem tidigare från skolan.
Jag har valt en ridtur eller en skogspromenad med hundarna istället för datorn.
En timme gör så mycket.
Idag tog jag en timme med hästarna nu på morgonen. Det var magiskt vackert och fridfullt även idag.
Jag är otrolig tacksam för att få bo såhär på landet med milsvidd utsikt.
Att få uppleva naturen så nära känns otroligt bra. Tidigare bodde vi i en charmig Stockholmsförort men huset står tätt i tätt och känslan av frihet var inte lika stor som nu när vi bor på landet.
Jag kommer inte att byta ut detta mot en lägenhet i stan som många i vår omgivning har gjort.
Jag har blivit beroende av stillheten, öppenheten, utsikten och friheten.
När jag kommer ut på morgonen är min kära häst Diva där snabbt och hälsar.
Att få nosa en häst på mulen och byta luft genom näsborrarna är en kärleksförklaring.
När vi stod där och myste kom ena hästen efter den andra. Alla vill vara med.
Här är quarternhästarna Barbie och Fjolle.
Lilla Welsh mountain ponnyen Solo är lite mera försiktig och väntar ut dom andra. Han vill inte knuffas - han vill ha gos alldeles själv.
Nej - han har inte föl i magen! Rund är också en form.
Barbie är så vacker med sin långa flätade man. Hennes personlighet är lika vacker som hennes utseende. En otrolig trevlig häst. Duktig är hon också.
Vår 3 åring Luna kan man inte missa. Om hon inte hinner först är hon iallafall nr 2. Alltid nära och följer efter en som en hund. Hon verkar inte helt förstå varför man inte alltid väljer henne - hon väljer ju alltid oss!
Soluppgången är som solnedgången - alldeles för kort tid.
Jag tog kameran med ut i hagen strax innan jag fodrade ut bara för att få med mig det vackra ljuset.
Vänder man kameran är ljuset annorlunda. Här är himlen rosa bak huset i norr.
Det ser kallt ut, men temperaturen stiger och under dagen blir det nollgradigt och ut mot kvällen kommer regn och plusgrader.
Jag vill ju inte att det vita och vackra skall försvinna, men det kommer det att göra och det kommer nog tillbaks igen. Det gäller att njuta av det man får.
Hästarna gillar verkligen att äta tätt tillsammans.
Det känns meditativt att sitta med hästarna och bara lyssna till deras tuggande.
Jag matar ut höet med fyrhjuling och fördelar maten i massor av olika högar så att hästarna kan gå runt i hagen och äta. Dom gillar att byta hög och matpartner. Man vet aldrig vem som står tillsammans. Ibland blir man förvånad att se vem som står ihop och äter och gosar.
Det är en fin flock på 8 hästar som vi har.
Jag satt länge i snön, lyssnade och njöt av dessa tre kompisar som stod för frukostsällskapet denna Lucia morgon; Barbie, Diva och Wille.
Önskar er en riktig härlig Lucia.
Igår var jag på Lucia-konsert och tittade på en av mina döttrar som var pepparkaksgubbe. Idag är det Luciafirande för yngsta dottern som är tärna.
En lustig tradition som är kul att ha. Personligen gillar jag mest när det är sådär härlig varierad med både Lucia, tärnor, tjärgossar, pepparkaksgubbar och tomtar. Det känns som ett julbord med en galen variation där man plockar godbitar från olika kulturer och traditioner.
Kul och stämningsfyllt på samma gång!
Må bäst och ta hand om dig!