Det känns som Jackpot att vakna till strålande sol och dimma över fälten när man på både TV och radio sagt att det skulle vara molnigt i nästan hela Sverige.
Jag börjar tro att vi bor på en magiskt plats. Det kändes iallafall så i morse.
Direkt efter jag hade duschat och rullat upp rullgardinerna sprang jag ut genom ytterdörren med kameran i högsta hugg. Av någon anledning njuter jag mer när jag har kameran med mig. Jag suger in alla intryck och blir extra glad när jag lyckas fånga det jag upplever med kameran.
Det vackra blir evigt.
Vi matar fåglarna året om och det är till glädje för både oss och fåglarna. Det har varit en extra kall vår och extra torr sommar med väldigt få insekter så jag tror att det var bra att vi bidrog till lite mat. Jag har kanske fel då vilda fåglar inte är min specialitet, men det känns rätt iallafall.
Det är så vackert när dimman ligger över fältet och solen lyser upp den.
Ljuvligt!
Under augusti behövde vi fodra ut hästarna extra då det var så torrt under sommaren att gräset inte växte tillräckligt. Konstigt att det i slutet av september är mera växtkraft i gräset än i somras, men så är det ibland. Vi stödfodrar lite nu också, men helst vill hästarna har friskt grönt gräs.
Här är min American Paint häst Diva framför gården.
Hon är en alldeles unik individ som har koll på mig hela tiden när jag rör mig på gården. Varje gång hon ser mig gnäggar hon. Jag tror hon hoppas jag skall ta in henne och ge henne mat och visst är det så att ju mer hon gnäggar ju mer självklart blir det att jag tar in henne och ger henne mat även om jag inte tänkte rida. Tjat lönar sig - det vet både ungarna och djuren!
Det gäller bara att tjata charmigt!
Vacker höstbild!
Lite vemodigt är det när flyttfåglarna lämnar, men samtidigt känns förändringen stimulerande på något sätt. Det händer något - mot nya mål.
På fälten runtom samlas dom alla och flyger runt lite och samlar upp fler och fler innan dom åker söderut.
När dimman ligger över fältet är det lite trollsk stämning.
Efter att ha hälsat på alla hästar och bara njutit av morgonstunden tänkte jag ta mig en frukost, men Diva verkade också vilja ha lite frukost så hon följde med mig för att få lite pellets.
Min skugghäst och jag:
God frukost i vacker miljö blev det till slut. Egenskördade tomater från växthuset.
Solen värmde, radion bjöd på både trevlig prat och musik, hästarna ställde upp och bjöd på maxad utsikt.
Efter en trevlig frukost och förmiddag med fix ute i trädgården åkte vi och tittade på Willes framtida stall. Som ni sett i tidigare inlägg har vi Wille till försäljning.
Familjen som tänker köpa är fantastiska och erbjuder ett riktigt bra hästliv med stora hagar, skog och många hästkompisar.
På tisdag är det veterinärbesiktning och då han inte har varit sjuk under den tid han har varit hos oss ser jag inte att det skulle vara något problem. Men man vet ju aldrig.
Det är svårt att sälja häst, men när man vet att dom får det riktigt bra känns det helt OK.
När vi sålt Wille blir det bara 6 hästar kvar på gården. Det blir alldeles lagom. Om inte Håkan hittar på något tok.
I helgen är det September Run Down vilket är reiningryttarnas stora hösttävling i Sverige.
Håkan var med och tävlade med Luna som nu har blivit fyra år och som Håkan själv har ridit in. Till hjälp har han haft Waldemar Wass som har lotsat honom varannan månad på träningar som vi haft här på gården.
Efter tvätt av häst var det dags att lasta i hästtransporten.
Luna har bara lämnat gården och åkt hästtransport en gång tidigare.
Det är nu det gäller.
Resten av familjen stannade hemma och kollade livesändningen på datorn.
Vi satt här med kameran och mobilen för att filma ritten.
Kvaliteten på bilderna blir ju sådär när man tar bild från datorskärmen, men det var riktigt spännande att få följa med. Rätt så skönt att slippa åka många mil för sedan att stå och frysa i ett ridhus.
Var dock väldig nervös när Håkan red in.
Konkurrensen var stenhård på futurityt där fyraåriga hästar tävlar. Dom flesta hästarna är köpta för dyra pengar från USA. Riktig kanonhästar.
Tävlingen går ju ut på att visa upp vad hästen kan och rida bäst. Man får inga poäng för att man har tränat och ridit in sin häst själv. Det är bara prestationen i tävlingsögonblicket som gäller.
Poäng för att man har tagit fram hästen själv får man ge sig själv och jag är iallafall väldig stolt av Håkan och Luna. Är extra stolt över Håkans goda humör och Lunas positiva inställning till livet.
Vi köpte Luna (Custom Ruf Style) som föl och hon har sedan bott här på gården och ridits av Håkan.
Luna är nu ett fyraårigt quartersto. Hon är en otrolig positiv och cool individ som ställer upp på allt och det är det som Håkan känner att han vill ha kvar i henne. Glädjen, lugnet och samarbetsviljan är viktig.
Hon presterade bra enligt förväntningarna men hon kom inte helt upp i nivåerna till topphästarna, men bara vänt. Ge henne något år eller så till ..... vem vet vad det kan bli av henne?
Hon har psyket och talang för att bli riktig bra. Det är nu upp till Håkan för att lyckas.
Alla misstag som gjordes erkänner Håkan att det var han som orsakade. Det var inte hästens fel.
Hon gick åt sidan vid första spinnet (Håkan hade sänkt handen fel) och hon gjorde ett travsteg.
I övrigt såg det riktigt riktigt bra ut.
Jag är stolt av dom. Det var hennes första tävling.
Nu blir det nog inte så många tävlingar för henne då Håkan gillar att träna och inte tävla, men till våren är dom nog på tävlingsbanan igen.
Själv håller jag mig på gården med mina hästar och hundar. Jag kommer aldrig att tävla då jag inte fattar grejen. Massor med träning, fullt fokus, nervositet och illamående, massor med väntan, kallt och trist och ingen som bryr sig. Dyrt är det också ...... nej tack - jag överlåter det till alla andra som gillar sånt.
Mitt liv skall njutas och idag har det varit alldeles ljuvligt!
Hoppas ni också njuter av er helg!
Må bäst!