Nyss visade Houzz bilder från vår tidigare trädgård och jag gick då in bland dom gamla fotografierna och tittade lite extra på bilderna från vårt gamla hem i Älvsjö där vi bodde från 1995 till 2011.
När vi köpte huset var det verkligen ett hus för den händiga. Vissa skulle nog kalla det för ett ruckel och våra vänner undrade på om vi hade sett filmen "Drömkåken" med Björn Skifs där filmens hus mer eller mindre rasade under filmens utveckling.
För oss var det en drömkåk. Vi var unga, energiska och hade inte så mycket pengar så vi köpte huset för en relativ billig peng. Vi fick prova våra vingar och renovera från grunden. Vi nördade loss och läste mycket om gamla hus och renovering samtidigt som vi provade våra nya kunskaper.
Såhär såg köket ut när vi efter 16 år i huset lämnade det över till nya ägare.
Det var kanske charmigt när vi flyttade in, men inte alls som vi önskade det.
Det fanns plastmattor överallt och böljande pappspända väggar.
Såhär såg huset ut på visningen:
Platsmattorna åkte ut, golv slipades upp och oljades, trädetaljer slipades, renoveringsgips lades på väggarna, tidsenliga listverk ersatte dom gamla där det behövdes.
Under renoveringen av huset hade vi varken badrum eller så mycket till kök.
Under en tid diskade vi i det stora betongbadkaret i den kalla källaren där vi även duschade då det inte fanns något badrum.
Under denna tiden kommer jag ihåg att vi hade något slags VIP-kort på MC-Donalds som låg nära oss. Nyttig - NEI! Effektiva - JA!
Nyårsafton 1995 var det tandborstning i köket innan avfärd till fest.
Glamoröst - nej, men väldigt roligt!
Efter mycket sliparbete, grundmålning och experimenterande med lasyrmålning blev resultatet ett grönt kök med rosa blommig tapet.
Anklaga oss inte för att vara tråkiga! Vi renoverade, experimenterade, provade och hade kul. Vi gillade faktiskt vårt gröna kök väldigt mycket, men såhär i efterhand måste jag nog säga att det vita köket var vackrast.
Eller vad tycker ni? Vitt, lasyrgrönt med rosa tapet eller helgrönt kök?
Huset var litet och bottenplattan med entré, trapp upp, toalett, kök, matsal och vardagsrum var bara på 60 kvm. Det är lika stort som vårt nuvarande kök.
Det var ett väldigt gulligt litet hus där vi hade många underbara år.
Jag har faktiskt bara goda minnen från huset och vårt liv i Älvsjö.
Efter mycket experimenterande så blev alltså köket vitt till slut.
Ljust och fräsch är ju ett uttryck som faktiskt stämmer.
Eller var det bättre förr?
Spishörnan var speciell med kakel som jag själv hade gjort från grunden och en spiskåpa som Håkan hade snickrat. Hela den nya delen av köket var ett IKEA-kök som vi målade upp. Trädetaljerna är svarvade pelare som är delade itu. Inspirationen kom from det dyra engelska köket som heter Smallbone of Devizes.
Vi hade inte så mycket resurser och gjorde så mycket vi kunde själva.
Att inspireras av det dyra och sedan göra det billigare är en smart väg.
Är man bara lite händig kan man göra mycket. Ingen är född med hammare i handen, men har man tålamod och är noggrann kan man lära sig. Man får läsa på och prova sig fram. Efter lite träning blir man faktiskt riktig bra till slut.
Håkan snickrade huven till köksfläkten.
Jag målade köket och gjorde kakelplattorna från grunden.
Slutresultatet x 2
När man bor i ett hus i 16 år har man ju rätt så många år att fixa och dona.
Dom första åren gjorde vi den grundläggande renoveringen. Sedan när vi bott ett tag i huset gjorde vi nästa steg och det var då det blev ljust och fräscht.
I början på 90-talet var det lite murrigt och antikt som gällde. Vi körde verkligen den antika stilen hela vägen. Tror våra vänner tyckte vi var lite speciella men vem bryr sig.
Jag tycker man skall göra det man vill och ha kul. Vi tyckte verkligen om vårt första kök men man får ju ändra sig och utvecklas vidare.
En annan reflektion jag haft när jag tittar tillbaks på bilderna är att man inte blir lyckligare bara för att man har det dyrare och större. Lyckan ligger i hur man ser på livet och hur man tar för sig av dom små sakerna. Vi hade inget badkar, men köket fungerade alldeles utmärkt för ungarna. Här kunde dom bada i vasken medan jag höll på med annat i köket. Vi var nära och alla var glada.
Det är lycka det!
Köket var som sagt otroligt litet och det fanns knappt plats med ett köksbord. Dörren till matsalen var trång så efter ett tag valde vi att öppna upp mellan köket och matsalen så att köket upplevdes större.
Tyvärr har jag ingen bild från matsalen när vi köpte huset. Den var så oansenlig att jag tror jag måste ha glömt ta kort. Nu ångrar jag att jag inte tog flera "före" bilder. Det var den tiden vi inte hade digitalkamera och alla fotografier blev en surprise när man hämtade ut dom hos Kodak-handlaren.
När jag skriver dessa meningar frågar jag mig själv: Hur gammal är jag egentligen?
I matsalen hade vi en platsbyggd bokhylla som vi själva hade byggt med hjälp av Ikeas Billy bokhylla och olika listverk. Alla hål för hyllplan spacklades igen. Bokhyllan målades och laserades. Det var en hel del jobb och jag kommer ihåg att vi var så nöjda efteråt.
Jag kommer också ihåg vilken musik som spelades på radion när jag målade. Det var Orup med Jagad av vargar. Jag har en tendens att fästa mitt minne i saker jag skapar. Om jag målar eller ritar så "fastnar" minnet i målningen. Misstänker att vi alla är olika på det sättet.
När vi byggde ut huset med en glasveranda efter några år fick bokhyllan åka till tippen och vi beställde en pardörr i glas och placerade där istället.
Det antika matsalsbordet byttes ut med ett matsalsbord i teak som var lite tåligare nu när vi hade barn.
Matsalen och köket blev så mycket ljusare när både glasverandan och dörren ut mot trädgården kom på plats. Vi var väldigt nöjda med förändringen.
Pardörrarna var ett smycke på väggen som jag hade dekormålat med bambupinnar.
Från matsalen kom man ut till glasverandan som var vårt solterapirum om vintern.
Hela rummet var målat i vitt och möblerna var vita. Ljuset flödade in genom fönstren i tre väderstreck. Sofforna heter Dorian och kommer från Slettvoll.
Vi hade redan 3 välfungerande kakelugnar i huset och en öppen spis, men ville så gärna ha en öppen spis-känsla i glasrummet. För att undvika att göra en skorsten valde vi en biogelspis.
Det fungerade faktiskt rätt så bra och var riktigt mysigt.
Här kunde vi njuta och här njöt vi!
Vill du kolla på hur trädgården utvecklades från en mörk och ogästvänlig trädgård till en oas i storstaden föreslår jag att du klickar dig till det tidigare blogginlägget HÄR.
Hoppas du gillar mina historiska inlägg. Återkommer nog med några till som visar förvandlingen av det gamla huset.
Ha en riktig trevlig vårvecka!
Hälsningar från familjen som bodde i huset för 8 år sedan.
Oj vad tiden rusar iväg.
Må bäst!