Det var en gång - del 2 - köket

Nyss visade Houzz bilder från vår tidigare trädgård och jag gick då in bland dom gamla fotografierna och tittade lite extra på bilderna från vårt gamla hem i Älvsjö där vi bodde från 1995 till 2011.

När vi köpte huset var det verkligen ett hus för den händiga. Vissa skulle nog kalla det för ett ruckel och våra vänner undrade på om vi hade sett filmen "Drömkåken" med Björn Skifs där filmens hus mer eller mindre rasade under filmens utveckling.

För oss var det en drömkåk. Vi var unga, energiska och hade inte så mycket pengar så vi köpte huset för en relativ billig peng. Vi fick prova våra vingar och renovera från grunden. Vi nördade loss och läste mycket om gamla hus och renovering samtidigt som vi provade våra nya kunskaper. 

Såhär såg köket ut när vi efter 16 år i huset lämnade det över till nya ägare.

Det var kanske charmigt när vi flyttade in, men inte alls som vi önskade det.

Det fanns plastmattor överallt och böljande pappspända väggar.

Såhär såg huset ut på visningen:

Platsmattorna åkte ut, golv slipades upp och oljades, trädetaljer slipades, renoveringsgips lades på väggarna, tidsenliga listverk ersatte dom gamla där det behövdes.

Under renoveringen av huset hade vi varken badrum eller så mycket till kök. 

Under en tid diskade vi i det stora betongbadkaret i den kalla källaren där vi även duschade då det inte fanns något badrum.

Under denna tiden kommer jag ihåg att vi hade något slags VIP-kort på MC-Donalds som låg nära oss. Nyttig - NEI! Effektiva - JA!

Nyårsafton 1995 var det tandborstning i köket innan avfärd till fest.

Glamoröst - nej, men väldigt roligt!

Efter mycket sliparbete, grundmålning och experimenterande med lasyrmålning blev resultatet ett grönt kök med rosa blommig tapet.

Anklaga oss inte för att vara tråkiga! Vi renoverade, experimenterade, provade och hade kul. Vi gillade faktiskt vårt gröna kök väldigt mycket, men såhär i efterhand måste jag nog säga att det vita köket var vackrast.

Eller vad tycker ni? Vitt, lasyrgrönt med rosa tapet eller helgrönt kök?

Huset var litet och bottenplattan med entré, trapp upp, toalett, kök, matsal och vardagsrum var bara på 60 kvm. Det är lika stort som vårt nuvarande kök.

Det var ett väldigt gulligt litet hus där vi hade många underbara år. 

Jag har faktiskt bara goda minnen från huset och vårt liv i Älvsjö.

Efter mycket experimenterande så blev alltså köket vitt till slut.

Ljust och fräsch är ju ett uttryck som faktiskt stämmer.

Eller var det bättre förr?

Spishörnan var speciell med kakel som jag själv hade gjort från grunden och en spiskåpa som Håkan hade snickrat. Hela den nya delen av köket var ett IKEA-kök som vi målade upp. Trädetaljerna är svarvade pelare som är delade itu. Inspirationen kom from det dyra engelska köket som heter Smallbone of Devizes.

Vi hade inte så mycket resurser och gjorde så mycket vi kunde själva.

Att inspireras av det dyra och sedan göra det billigare är en smart väg.

Är man bara lite händig kan man göra mycket. Ingen är född med hammare i handen, men har man tålamod och är noggrann kan man lära sig. Man får läsa på och prova sig fram. Efter lite träning blir man faktiskt riktig bra till slut.

Håkan snickrade huven till köksfläkten.

Jag målade köket och gjorde kakelplattorna från grunden.

Slutresultatet x 2

När man bor i ett hus i 16 år har man ju rätt så många år att fixa och dona.

Dom första åren gjorde vi den grundläggande renoveringen. Sedan när vi bott ett tag i huset gjorde vi nästa steg och det var då det blev ljust och fräscht.

I början på 90-talet var det lite murrigt och antikt som gällde. Vi körde verkligen den antika stilen hela vägen. Tror våra vänner tyckte vi var lite speciella men vem bryr sig. 

Jag tycker man skall göra det man vill och ha kul. Vi tyckte verkligen om vårt första kök men man får ju ändra sig och utvecklas vidare.

En annan reflektion jag haft när jag tittar tillbaks på bilderna är att man inte blir lyckligare bara för att man har det dyrare och större. Lyckan ligger i hur man ser på livet och hur man tar för sig av dom små sakerna. Vi hade inget badkar, men köket fungerade alldeles utmärkt för ungarna. Här kunde dom bada i vasken medan jag höll på med annat i köket. Vi var nära och alla var glada. 

Det är lycka det!

Köket var som sagt otroligt litet och det fanns knappt plats med ett köksbord. Dörren till matsalen var trång så efter ett tag valde vi att öppna upp mellan köket och matsalen så att köket upplevdes större.

Tyvärr har jag ingen bild från matsalen när vi köpte huset. Den var så oansenlig att jag tror jag måste ha glömt ta kort. Nu ångrar jag att jag inte tog flera "före" bilder. Det var den tiden vi inte hade digitalkamera och alla fotografier blev en surprise när man hämtade ut dom hos Kodak-handlaren.

När jag skriver dessa meningar frågar jag mig själv: Hur gammal är jag egentligen?

I matsalen hade vi en platsbyggd bokhylla som vi själva hade byggt med hjälp av Ikeas Billy bokhylla och olika listverk. Alla hål för hyllplan spacklades igen. Bokhyllan målades och laserades. Det var en hel del jobb och jag kommer ihåg att vi var så nöjda efteråt.

Jag kommer också ihåg vilken musik som spelades på radion när jag målade. Det var Orup med Jagad av vargar. Jag har en tendens att fästa mitt minne i saker jag skapar. Om jag målar eller ritar så "fastnar" minnet i målningen. Misstänker att vi alla är olika på det sättet.

När vi byggde ut huset med en glasveranda efter några år fick bokhyllan åka till tippen och vi beställde en pardörr i glas och placerade där istället.

Det antika matsalsbordet byttes ut med ett matsalsbord i teak som var lite tåligare nu när vi hade barn.

Matsalen och köket blev så mycket ljusare när både glasverandan och dörren ut mot trädgården kom på plats. Vi var väldigt nöjda med förändringen.

Pardörrarna var ett smycke på väggen som jag hade dekormålat med bambupinnar.

Från matsalen kom man ut till glasverandan som var vårt solterapirum om vintern.

Hela rummet var målat i vitt och möblerna var vita. Ljuset flödade in genom fönstren i tre väderstreck. Sofforna heter Dorian och kommer från Slettvoll.

Vi hade redan 3 välfungerande kakelugnar i huset och en öppen spis, men ville så gärna ha en öppen spis-känsla i glasrummet. För att undvika att göra en skorsten valde vi en biogelspis.

Det fungerade faktiskt rätt så bra och var riktigt mysigt.

Här kunde vi njuta och här njöt vi!

Vill du kolla på hur trädgården utvecklades från en mörk och ogästvänlig trädgård till en oas i storstaden föreslår jag att du klickar dig till det tidigare blogginlägget HÄR.

Hoppas du gillar mina historiska inlägg. Återkommer nog med några till som visar förvandlingen av det gamla huset.

Ha en riktig trevlig vårvecka!

Hälsningar från familjen som bodde i huset för 8 år sedan. 

Oj vad tiden rusar iväg.

Må bäst!

Det var en gång - del 1 - Trädgård

Jag fick en notis från Houzz om att ett av mina projekt hade presenteras på deras hemsida nu inför våren med tanke på längtan av att slappa i trädgården och på terrassen. Bilden dom hade använt var från vår förra trädgård i Älvsjö, Stockholm.

Minnen av glädje strömmade fram när jag såg bilden. 

Det var en älskad trädgård.

Visst drömmer vi oss till sommaren nu efter en sådan lång vinter?

Grönt gräs, vacker prunkande trädgård och sköna uteplatser önskas.

Det är lätt att titta på bilder och tänka att såhär vill jag också ha det, men vill man ha det vackert är det många timmars jobb som ligger bakom ....... Och en hel del pengar. Planter är inte billiga.

Men om man gillar trädgård och att gräva, plantera, skapa och se det växa är det värt varenda krona.

Låt mig visa er min förra trädgård:

Året 1995 köpte vi detta lilla charmiga huset i Nationaromantisk stil från 1917. På bilden ovan var det färdigrenoverat och trädgården var sagolik. Vi sålde huset 2011 när vi flyttade till gården vi nu bor i.

När vi köpte huset såg entrén ut som på bilden nedan. Charmig, men i mycket dålig skick. Trappan var genomrutten och ramlade ihop när vi flyttade in.

Det stod i annonsen att detta var ett projekt för den händiga. 

Putsen på huset hade flagnat och man såg bastmattan igenom. Huset var inte i bra skick, men vi som då var unga med massor av energi tyckte det var ett spännande projekt.

Vi trodde det skulle ta ett år att få huset helt i toppskick - det tog minst det dubbla. Att utveckla trädgården från en ogräsåker till en oas tog ytterligare några år. 

Det tog faktiskt 10 år för att vara ärlig.

Ett av våra första projekt var att göra om trappan så att man kunde komma in i huset. Här snickrar Håkan trappan som blev en kopia av den gamla.

Det är viktigt med en välkomnande entré.

Då både trappan och hela farstubron var mer eller mindre rutten fick vi fixa till både trappa och tak då vatten hade runnit ned från läckor i taket. Man hade målat med dålig plastfärg tidigare så all plastfärg fick skrapas bort till trären yta och huset målas om.

Efter en hel del jobb blev det till slut en vacker entré omgiven av grönska:

Det tog massor av tid, engagemang och jobb att få till det såhär. Både jag och Håkan älskar att jobba och skapa, så för oss var det bara lustfyllt. Vi valde också att inte ha ett sommarställe, så all vår tid kunde vi njuta av och jobba i vår trädgård. Ett år provade vi att ha ett sommarställe, men då hann vi varken med sommarstugan eller huset så det blev bara dåligt samvete på två ställen. Vi valde tidigt att ha vårt hem som vår oas och sedan bara åka på småresor och utflykter under sommaren.

Det är svårt att ta hand om en trädgård om man aldrig är där.

Dåligt samvete är bara tråkigt.

Husets baksida 1995:

Baksidan 2010:

När vi köpte huset var fasaden målat med plastfärg så trädetaljer och vindskivor var totalruttna. Vi började själv med att skrapa rent, men det var ett himla jobb så när vi hörde att grannpojkarna som var i övre tonåren var arbetslösa anlitade vi dom till att renskrapa huset och sedan måla det. Dom tog det som ett träningspass med betalning och verkade nöjda. Vi var överlyckliga över att slippa göra jobbet själva. Vi tog också in en duktigt murare som putsade om hela huset. Det är mycket man kan göra själva, men huset invändigt var i ett så bedrövligt skick att vi valde att lägga all vår energi där.

Det blev riktigt vackert när huset tillslut var målat och putsen ny. Fönsterluckorna med träutskärning snickrade vi själva efter ritningarna från 1917:

Det var främst huset som fick kärlek dom första åren. När man skaffar sig ett renoveringsobjekt kan man kan inte göra allt samtidigt och vi prioriterade att få i ordning inne först. Jag återkommer i ett senare inlägg om renoveringen av detta lilla charmiga nationalromantiska hus som vi en gång ägde och bodde i.

När vi flyttade in i huset var trådgården mörk och full av ogräs. Häcken mot grannen var övervuxen och det första vi gjorde var att klippa häcken och börja gräva bort allt ogräs för att sedan lägga på ny jord och rulla gräsmatta. Hjälp av god vän och svärfar fick vi den sommaren som jag var gravid med vår första dotter.

Samma vy några år efter:

Trädgården var mörk och det fanns många stora träd runtom både på vår tomt och grannarnas. I början tänkte vi att vi hade skaffat oss ett City-hus då det låg nära pendeltågsstationen bara en station från Södermalm.

Men efter att ha bott i huset några år bad vi grannarna om lov att hugga ned några av dom stora träden som tog all vår sol i sydläge. Vi var otrolig tacksamma för att dom sa ja och totalt fällde vi 13 träd runt och på den lilla tomten på endast 755 kvm.

Ni anar kanske mörkret i hörnet där bak?

I just detta hörnet hittade vi en nedgrävd motorcykel och massor av annat skräp.

Med extra stenar (två stora lastbilar fylld med stora stenar), grus och massor av plantor och fällning av många stora träd blev detta en av våra favoritställen.

Här ställde vi en dagbädd i järn med massor av kuddar så vi kunde både sitta och fika, ta ett glas vin eller ta en tupplur. Vi hade en presenning som vi täckte sängen med när det regnade.

Här kunde vi höra kluckandet av vattenfallet.

Från uteplatsen i hörnet på baksidan hade vi utsikt över resten av trädgården. 

Här ser man baksidan av huset samt friggeboden som vi också byggde. 

I trädgården hade vi gjort små öar med planteringar där vi kombinerade stenar, träd, grus och växter.

I denna lilla trädgård hade vi sex platser där vi kunde sätta oss.

Vid friggeboden var det tidigare en berså, men den var så trång och mörk att vi faktiskt klippte ned den och grävde upp alla rötter. Istället blev det en öppen yta med planteringar runtom.

Här kombinerade vi buskar, perenner, grus och sten.

Mot väggen till friggeboden fick trädgårdssoffan stå.

Dom olika rummen i trådgården blev ihopkopplade av små grusgångar och trädplattor.

Som ni ser så gillar jag kombinationen av blad på växterna framför val av blommor. Blomtiden är ofta så kort men bladen finns där hela sommaren. 

Min absoluta favorit är rödbladig alunrot tillsammans med liljor av olika dess slag. Jag gillar att kombinera olika bladfärger och bladstilar. Jag kallar det harmoni i kaos.

Trädgården på baksidan av huset såg helt klart annorlunda ut i början. 

Här lägger vi på jord och rullar gräs:

För att slippa gå runt huset för att komma ut i trädgården öppnade vi upp en dörr från matsalen och byggde en liten veranda där bar. Efter det lilla bygget och efter massor av stenar och växter såg det såhär ut under äppelblomningen i slutet av maj:

Trädgården var planerat så att dom vita äppelblommorna kom tillsammans med vita tulpaner och vit rhodondenro och vit hortensia. På våren var det en vitblommig trädgård:

Det var vita blommor i både träd, bäddar och krukor.

På hösten var det en frodigare trädgård med äpplen och höstfärger.

Efter några år byggde vi till huset med en glasveranda.

Jag ritade glasverandan men själva stomresningen av fick vi hjälp med. Allt snickeriarbete inomhus i just glasverandan gjorde jag själv och jag är omåttlig stolt av det. Även måleriarbetet av glasverandan och fönstren gjorde jag själv. Jag får väl säga att nästa gång jag beställer fönster så beställer jag dom färdigmålade.

I ett annat hörn av trädgården hade man utsikt över den andra dagbäddsuteplatsen på baksidan och entrén på framsidan.

Även här hade vi dagbäddar under paviljongen där vi kunde ta en tupplur och bara umgås.

Detta var ett av mina favoritställen i trädgården. Här var dag och kvällssolen och man hade full koll över trädgården och ungarna. Här har man tillbringat många timmar med både familj och vänner.

Från paviljongen hade man koll på entrépartiet:

Paviljongen var vår uteplats med tak. Här kunde vi sitta även om det regnade.

Jag lade en extra skiva över två sidobord och fick då ett långbord som man kunde slänga en duk på.

Jag älskade att duka upp här under sommaren.

Här har jag dukat i grönt och vitt med ett service från Indiska. 

Nu när våren är här längtar jag extra mycket till sommaren och det är lätt att drömma sig bort i det gröna och frodiga. 

Visst har vi det fint här på gården också, men vår gamla trädgård var något alldeles extra. 

Det var som en liten oas i storstaden.

Det tog många år att skapa denna oas från en mörk liten trädgård fylld med ogräs.

I ett av hörnen var det tidigare fullt med kvickrot och lera.

Här valde vi att ha ett utomhusspa som vi byggde in med en träterrass runt.

Vi hade inte plats med en pool i den lilla trädgården, men om sommaren slog vi ned temperaturen lite och barnen använde spaet som pool. Dom brydde sig inte så värst om att den var liten. 

Dom hade kul ändå. 

På vintern höjde vi åter temperaturen till 40 grader och detta spa använde vi otroligt mycket. Det var rätt mysigt att ligga här i badet och titta ut genom häcken och se frusna människor vandra hem i snöslasket.

Utomhusspa är enligt mig bäst om vintern, men vårt spa var vackrast om sommaren.

När jag tänker på vår förra trädgård blir jag lite sugen på nya projekt här på gården.

Det kommer dock aldrig bli lika charmigt som vi hade då. Ytorna här på gården är så stora och det är svårt att få rumskänslan, men jag har lite idéer som jag vill prova. 

I Älvsjö jobbade jag mycket med att göra öar i trädgården. Jag blandade grus, sten och växter. Samma tanke använder jag mig av här på gården. 

Vi har ju bara bott på gården i snart 7 år, så vi har många år att skapa en fantastisk trädgård.

Samtidig sa jag att jag inte skulle göra något i trädgården när vi flyttade hit. Jag tyckte naturen och utsikten var så vacker i sig. Det tycker jag fortfarande och man skall akta sig för att jämföra. Olika trädgårdar har olika förutsättningar. Olika människor har olika intressen och man kan inte ha och göra allt. Det viktigaste är att man njuter av livet och är nöjd.

Mitt tips till alla som skall göra sin trädgård är att börja med ett hörn eller en plats där man kommer att vistas mycket. Ta en del i taget om man skall göra jobbet själv. Det blir ofta för stort och omfattande om man skall göra allt på en gång. Visst - om man har råd är det toppen att anlita en trädgårdsarkitekt som planerar upp trädgården för sedan att få någon annan till att göra grundjobbet. Då kan man själv jobba med underhållet.

Det viktiga är att man väljer en trädgård och ett trädgårdsprojekt utifrån hur man är som människa. För vissa kan en trädgård vara rena terapin medan det blir ångestfylld för andra. 

Det viktigaste är att du själv är nöjd!

Tack för att du hängde med på tillbakablicken från vår förra trädgård!

Med hopp om många härliga sommardagar och kanske en mango daiquiri .... eller två.

Må bäst och ta hand om er!