torsdag 16 augusti 2018

Sju riktigt bra år!

Tänka sig - just idag är det sju år sedan vi flyttade från Älvsjö i Stockholm till gården här i Enköping.
Idag ser vårt New England inspirerande hus såhär ut:


Den dagen vi flyttade in såg huset ut såhär:


Skorstenen var inte uppmurad och trätrallen var under uppbyggnad. I övrigt var huset helt färdigt!
Det var bara grus, lera och jord runtomkring och då det är ganska mycket med att flytta och komma i ordning fixade vi inte trädgården förrän våren efter.

När vi flyttade in var vi så nöjda. Vi tyckte det var så läckert. När jag tittar på bilderna i efterhand inser jag hur mycket jobb vi har gjort för att få till gården och trädgården som den är idag. Vi har inte legat på latsidan.

Rörvikshus var den valda husleverantören och det är jag som arkitekt som själv har ritat vår gård. Mitt företag heter Dreams & Coffee AB. Detta var en lyckat projekt och jag samarbetar fortfarande med Rörvikshus som numera ofta bygger dom hus jag ritar åt kund.

Här är huset strax innan vi rullar gräsmatta och planterar buskar och träd. Året var 2012:


Nu sju år efter har det blivit grönt och vackert.


Gräset har blivit grönt och våra bollpilar har blivit gigantiska. Särskilt den vid växthuset.
När vi fyllde upp marken och gjorde en mur med stenar som grävdes upp när vi byggde ridhuset fick bollpilen massor med extra jord och näring. 


Samma vinkel från våren 2012 när vi precis hade rullat ut gräsmattan och planterat träden:


Ett tips till alla som bygger nytt;
 Planera och sätta av en rätt stor summa pengar för trädgården.
Planera för stensättning, vägar, stigar, växter, häck, buskar och träd. 

Det kostar en hel del men ett hus är så mycket vackrare när det är grönska och uppväxt runtom.
Trädgården är som en vacker ram runt huset.


Jag kom ihåg att när vi flyttade in var vi så lyckliga och spända på själva huset så dom första månaderna hann vi inte bry oss så mycket om utsidan. Det var inte förrän första våren som vi bodde i huset som vi gjorde storsatsningen i trädgården. 
Här byggs skorstenen upp som sätter prägeln på huset.


Extra vindskivor sattes också upp. Snickarna hade hittat på egna kreativa lösningar på gaveln och det justerade vi våren efter.
Träd planterades och gräs rullades ut. Bara det att få grönt gräs runt huset gjorde en hel del:


Samma vy idag!


Vägen upp mot hus och stall, våren 2012:


Nu har det tillkommit staket, grind och träden har växt upp.
Vi har även planterat en allé med bollpilar från huvudvägen upp till gården.


För 7 år sedan när vi flyttade in i huset var inte stallet helt klart. Det var under uppbyggnad och blev inte klar förrän några månader efter.
Stallet - Augusti 2011.


Stallet med lösdrift - Augusti 2018:

Vy från verandan mot stallet - våren 2012:


Samma vy idag - 7 år senare:


Vi byggde ridhus för några år sedan och det blev en hel del sten som grävdes upp när vi gjorde grundarbetet. Stenen lade vi som en mur och inramning av gårdsplan:


Samma vy våren 2012 när allt bara var nytt ..... och platt!


Det har varit 7 helt fantastiska år och vi satsar på 7 lika bra år till ..... om inte flera.
Projekten är färre nu. Strukturen på gården sitter. Nu är det mest underhåll och ogräsplockning som skall till. Saker och ting slits med åren och det skal fixas och göras i ordning. Vi gillar att ha fint runtom oss och det tar tid att hålla i ordning och underhålla. Det är roligt att ha lite småprojekt och vårt nya liv här på gården blev verkligen en lyckad resa i livet.


Jag får tacka er alla som har följt oss dessa sju goda år. Hoppas ni hänger med på nästa sjuårsperiod! Jag lovar att dom också kommer att bli goda! Annorlunda, ja - men goda på sitt sätt!

Våren 2012 red jag och min yngsta dotter ut. Jag på min paint och hon på sin lilla welsh mountainponny.



Vi rider fortfarande ut, men dottern har växt och ponnyn är utbytt mot en större häst.
Lillponnyn finns kvar i hagen, men han rids inte längre. Alla människor på gården har blivit större. Det händer en hel del på sju år.


Önskar er alla en fortsatt härlig augusti. Nu är det snart skolstart och jobbstart. Vi suger ut det bästa av dom sista lediga dagarna.

Hörs mer under hösten! Nya spännande jobbprojekt väntar och fix i huset kommer också ske!

Må bäst!





fredag 20 juli 2018

Nytt hus till hönsen

Vi skulle bara ha några höns så vi köpte 5 (4 hönor och en tupp). 
Två månader senare hade vi dubbelt så många.
Vårt lilla hönshus räckte inte till - operation nytt hönshus startade!

Hönsen går fritt på gården om dagen, men på natten får dom vara inne i sitt hönshus som är stängt och har en utebur för att skydda dom mot räven, minken och rovfåglar.
Vi var lite rädda att det skulle bli ett problem med våra tre hundar, men det har gått över förväntan bra. Dom fattade snabbt att hönorna var en del av familjen.


Precis som vi tycker hundarna om att ligga och titta på hönorna som vandrar runt i hela trädgården.
Det känns lite läskigt när hundarna slickar sig om munnen, men hittills har det gått bra och då har vi ju haft små kycklingar som skuttat runt. Jag har dock alltid en tanke om att om jag sa till hundarna att dom skulle jaga hönsen så skulle dom inte tveka. Man skal aldrig glömma att det är rovdjur som vi har vid vår sida. Vi får ständigt klargöra för dom att hönsen inte får jagas - vi säger till innan det sker. Ibland känns det som om man kan läsa deras tankar och det är då man säger till vänligt men bestämd.

Vi ger hönorna hönsmat och sallad, frön och salladsrester, men ändå gräver dom runt buskar och i häcken och letar efter maskar och insekter. Det är trevligt när dom kommer och dricker från fontänen utanför uteplatsen. Denna fontän är drickplats för alla viltfåglar och även hundarna.


Jag gläds över det fria liv våra hönor har. Skulle verkligen önska att alla höns hade det såhär. Orsaken till att vi skaffade höns var att vi skulle kunna äta ägg utan dåligt samvete. 

Oavsett hur man vill att det skall vara i äggindustrin så blir inte hönsen behandlade väl. Att vi har väldens hårdaste djurlagar betyder inte att dom är bra. Visste ni att man enligt Jordbruksverket kan ha 9 höns per kvadratmeter tillgänglig yta. Har man ett system med flera våningar får man mest ha 7 höns per kvadratmeter tillgänglig yta men maximalt 20 höns per kvadratmeter golvarea. 
Fattar ni hur illa det är? 



Dessa små, snälla och goda varelserna skall man vara snälla mot. Dom kommunicerar med varandra, hjälps åt och har lätt att förstå sin omgivning. Det är tänkande varelser med känslor.



Såhär såg lilla buren ut i våras när vi precis skaffat våra fem höns. Som ni ser så passar den sig inte för 10 och istället för att köpa en till liten valde vi att göra ett stort gemensamt hus.


Först hade vi tanke på att skaffa en lekstuga från Lektema som hönshus. Detta vackra hus skulle passa riktigt bra med dom andra husen på vår gård, men samtidigt kostar den 27.900,- omonterad och oisolerad så det skulle ändå tillkomma en kostnad på ca 10.000,- för att få den som vi behöver. 10.000 kronor är samma summa som vi nu har lagt på att göra om förrådet i garaget till hönshus. 
Såhär i efterhand tror jag det blev bäst för oss att använda förrådet som hönshus även om jag fortfarande tycker att Lektema har dom vackraste lekstugorna på marknaden.


Här är förrådet i garaget som nu är förvandlat till hönshus:


Nu är det klart och hönsen har nytt hönshus; Vitt och fräscht, isolerad, stort, ljust och med elelement och ventilation.


Visst behöver man alltid ett förråd, men om man omorganiserar lite och slänger gammalt skräp så har man oftast rätt gott om plats. 
Det var inte så effektivt innan och i ärlighetens namn så hade vi inte så mycket koll på vad som fanns här:


Utstädad förråd:

Strippat förråd - klart för isolering och målning!
Det var faktiskt en hel del jobb. Man tror lätt att det är bara lite väggar som skall upp, men isoleringen skall på, innetak byggas (och isoleras), väggarna skall målas och inga springor där hönskvalster kan gömma sig får finnas så alla springor har silikon i sig.
Ventilation fick förberedas och elen göras om.
Vi ha valt att ha ett elelement i hönshuset för kalla vinterdagar. Dom klarar kyla rätt bra, men när det är riktigt iskallt på vintern så är det väl inga djur som gillar det. 
Vi vill inte ha frostskador på våra djur.



Här finns det plats för alla hönor - stora som små. Stora sittpinnar, reden gjord av en gammal IKEA hylla, sandbädd och sågspån på golvet.


Här är gänget som skall bo här.
Tupplelura och tuppen som vi kallat Kucklik.


Tuppen Kucklik med Kakaluha, drottning Silvria och Lillemor.


Visst är han ståtlig vår Tupp? Han är en riktig gentleman, visar alltid maten till tjejerna och dom får äta först. Han vaktar och har koll på faror runtom, men han är väldig snäll.


Drottning Silvria och Kakaluha valde att ligga och ruva samtidigt och vi hade sparat ett ägg så dom fick till slut dela på en kyckling. I några veckor tog dom jobbet på stort allvar, men sedan tröttnade dom och lämnade över föräldraskapet till vår stormamma som vi kallar Kakaluha.



Kakaluha fick först 4 ungar och sedan tog hon hand om den lilla som dom andra inte orkade med.


Här har vi hela kycklinggänget när dom var små!


Här har vi mamman Kakaluha med alla sina små som nu har blivit rätt så stora.
Detta lilla gänget har valt att sova i lösdriften dom första dagarna. Dom verkar vilja ligga nära varandra för trygghetens skull.
Dom stora kycklingar är åtta veckor och det är ledsamt att tänka på att inom köttindustrin så slaktas kycklingar redan vid sex veckors ålder. 
Behöver jag säga att vi är vegetarianer och inte kommer slakta våra höns?


Dom stora hönsen gick som vanligt in i sitt lilla gamla bo den första kvällen, men sent på kvällen bar vi in dom i det nya huset och dagen efter accepterade dom det och har nu satt sig högst upp på pinnarna när det var dags att sova.


Dom är ute och går hela dagarna. Vi släpper ut dom på morgonen och så går dom in på kvällen själva när dom tycker det är dags. Nu om sommaren har dom varit riktigt nattsuddare och gått in vid 22 tiden. Tidigare i våras gick dom och la sig vid 18 tiden. Det kan ju bero på att dom har blivit trygga på gården och mår så himla gott av att vara ute.

När vi är i trädgården är dom gärna med. Här vill dom kolla vad jag gör. Den vita hönan som vi kallar Tuppelura vill gärna lägga sig och ta sig en tupplur när vi är i närheten. Är säker på att det är trygghet hon känner. Det är så mysigt att ha dom runt sig. Jag var inte alls så förtjust i höns innan vi fick dom men nu kan jag inte förstå varför vi inte skaffade dom tidigare. Vilka härliga individer och så ger dom ju ägg. Snacka om win-win situation.


För er som tänker skaffa kanin till ungarna vill jag bara säga "tänk om". Ungarna kommer troligen att tröttna på kaninen och så får ni föräldrar ta hand om kraken. Risken är stor att den stackars kaninen får ett instänkt och tråkigt liv. Skaffa istället höns. Dom kan lätt vandra runt i trädgården och "hjälpa" till med trädgårdsskötseln. Otroligt trevliga och personliga individer är dom och så ger dom jättegoda ägg.

Nu kan vi äta ägg med gott samvete. Dessa höns har det prima!


Vi har gjort en utebur också där hönsen kan gå ut innan vi har vaknat. Dörren mellan hönshuset och uteburen kan stängas, men är öppen hela tiden nu om sommaren så att hönsen kan röra sig relativt fritt och skyddat. Vi har tagit bort den gamla buren men kommer att ha lösdriften kvar. Vi kommer även plantera en buske där inne både för skydd och trivsel.
Längst ned har vi nät som går långt ned i jorden så att rovdjur inte skall kunna gräva sig in. Vi har även elstängsel precis vid den tryckimpregnerade plankan så att räv och mink skal bli avskräckta med en elstöt om dom närmar sig nätet. På taket har vi nät så inte rovfåglar skal kunna anfalla ovanifrån.

Här skal det vara tryggt att bo.


Det är riktigt härligt att veta att nu finns det gott om plats för alla höns i samma hus.
Nu kan vintern och ruskigt väder komma. Hönsen kommer fortfarande att få vandra runt i trädgården på vintern, men jag misstänker att även dom kommer välja att kura inne i sitt hönshus när snön yr eller regnet öser ned. Jag ser fram emot att få lära mig om hur dom väljer att leva sina liv och får återkomma med hönserfarenheter senare i vinter.

Vi kunde inget om höns när vi skaffade dom. Vår dotter läste flera böcker innan vi köpte hönsen så att vi var förberedda på hur dom skulle hanteras. Nu är hon med i en Facebookgrupp för hönsägare och där får man lära sig otroligt mycket. Människor delar med sig och frågar - folk med erfarenheter svarar. Otroligt lärorikt. Var själv med ett tag, men hela min Facebook togs över av hönsbilder så jag valde att inte få aviseringar. Så intresserad är jag inte. Kul dock att det finns så många människor med ett så gediget intresse. Man lär sig alltid något nytt!

Dottern har själv ett instagramkonto för bara våra höns. För er som är hönsfreaks så hittar ni kontot som heter tuppelurisarna på Instagram.


Kuckeliku från oss!

Må bäst!

SparaSpara