Lilla älskade Solo flyttade till ett nytt hem igår och det känns faktiskt riktigt bra.
Han kom till ett hem där han skal vara sällskapshäst till en stor hästkompis och han skall få vara körponny.
Vi köpte welsh mountain ponnyn Solo till Linnea för 7 år sedan.
Jag kommer ihåg att hon tyckte han var så stor då hon endast hade ridit på små shettlandsponnysar tidigare. Då var han helt perfekt.
Lagom stor och väldig snäll!
Åh, vad hon har pysslat med denna ponnyn.
Långa ridturer har det också blivit.
Linnea har varit en försiktig och lite rädd ryttare, men med Solo som har varit en trygg liten ponny har hon fått upp självförtroende. I början vågade hon inte galoppera.
Då var det mest skritt och trav....
...... men när hon till slut vågade blev det många galopper - både på banan ....
...... och på stubbåkern.
Solo har varit lugn men ändå pigg. Han har lätt hängt med på långa ridturer tillsammans med dom stora hästarna. Visst har han lite kortare ben och ibland har dom behövt trava ikapp, men det har inte varit något problem för honom.
Åren gick och Linnea växte. Solo var lika stor som vanligt och vi önskade att han också skulle kunna växa lite. En sådan individ vill man ju ha som ridhäst för evigt.
Gulliga ihop både nu och då!
Sötchock!
Solo blev inkörd av storasyster Louise så att han kunde dra en liten vagn.
Han var inte bara en perfekt ridponny, han var ännu bättre som körponny.
Trygg och säker på vägen. Det var som om han fick extra självförtroende med vagnen.
Tyvärr bor vi så att man måste åka ut på en 70-väg för att komma in på små grusvägar om man skall köra häst och vagn. Det kändes inte alls säkert att skicka ut ungarna på vägen.
I sitt nya hem finns fantastiska grusvägar nära gården och han kommer få bli en aktiv körponny.
Hade vi bott så hade vi aldrig sålt Solo. Han hade fått vara körponny, men som det var nu när Linnea hade växt ur honom och körning inte kändes säkert hade vi dåligt samvete för att Solo inte fick den tid och aktivitet han förtjänade.
Visst kan man gå på promenad med sin ponny, men vi har ju redan tre hundar som kräver sitt så någon gnäggande hund behövde vi ju inte även om han var den "hunden" som var smidigast att gå med. Han stannade aldrig för att kissa, lukta och drog aldrig i kopplet.
Linnea brukade ofta rida med på hundpromenaderna barbacka.
Welsh mountain ponnyn Solo är den trevligaste lilla ponnyn - både för människor och andra hästar.
Han gillar stora snälla hästkompisar och det känns extra bra att det är just det han får nu i sitt nya hem.
Trots att Solo har varit äldst i flocken var han också den som alltid gillade leka.
Han busade ofta med sin kompis Wille som var lite yngre och mera lekfull.
Solo var alltid med - en i gänget!
Det kommer bli konstigt att inte ha den lilla gulliga saken i hagen. Den man alltid myste lite extra med för är man gullig får man mera mys! Så är det bara!
Vi trodde nog att vi skulle ha Solo för evigt, men när en kompis på Facebook frågade om någon hade en liten ponny för mycket tänkte jag på vårt dåliga samvete med den fantastiska individen som mest av allt bara var i hagen. Visst har han haft det bra i den stora hagen med dom stora hästarna, men han är en social ponny som söker uppmärksamhet och älskar att bli ompysslad och omhändertagen.
För oss har det varit väldigt viktigt att Solo skulle få ett riktigt bra hem där han skulle få bra kompisar, få vara ute mest hela tiden i bra hagar och tas omhand med respekt.
Allt detta får han i sitt nya hem och det känns riktigt bra.
Lite saknad kommer det dock att bli när den lilla ponnyn inte kommer i full galopp när vi ropar på honom.
Men vi har så många härliga minnen av ridturer ....
..... hopp ....
..... mys .....
Tack för alla härliga stunder lilla älskade ponny!
Hoppas den nya familjen får lika härliga stunder med dig!
Det förtjänar ni alla!
Här är förra helgens bilder av Linnea med sina två hästar.
Tack för tiden på gården och alla härliga stunder.
Vi önskar dig all lycka i ditt nya hem!
Igår lämnade vi honom och fick se när han mötte sin nya stora kompis!
Ett riktigt trevligt möte - helt okomplicerad mellan två riktigt trevliga individer.
På kvällen fick vi ett sms med bild där dom stod och åt ihop.
Det känns riktigt bra .... om lite vemodigt .... men mest av allt bra.
Han kommer fortsätta ha ett toppenliv!
