Äntligen sommar och dags för vår efterlängtade semester och långritt till vattnet.
Jag har alltid drömt om och gillat idén kring långritter. Senast jag och Håkan gjorde en var på Irland tidig nittiotal. Det är ett tag sedan och det är ett härligt minne.
Nu var det dax igen. Denna gången på våra egna hästar på hemmaplan.
Vi har 6 mils ridvägar runtom där vi bor, men denna gången valde vi att rida ned till vackra Härjarö och för att undvika så mycket vägar som möjligt red vi längs Upplandsleden.
Upplandsleden är 40 mil lång och uppdelat på fyra avsnitt.
Östra delen startar i Uppsala eller Knivsta och slutar i norr med anslutning till Gästrikeleden. Den drygt 25 mil långa sträckan bjuder på vandring genom det öppna kulturlandskapet och genom de nordupplängska skogarna där man passerar bruksorter och vackert belägna rastplatser.
Mellanleden börjar vid Bålsta tågstation och går nära Mälaren ut till Skokloster slott på Skohalvön.
Vi valde att ta delar av Västra delen som går från Siggeforsasjön, via Enköping till Härjarö vid Mälaren. Det är 11 lättvandrare mil genom det sydupplängska öppna landskapet.
Vår ridtur var "endast" på 3,5 mil så det var verkligen bara en del av Upplandsleden vi upplevde.
En väldigt vacker del.
Ridturen gick igenom skogar, över ängar, mellan åkrar .....
.... in i skogen igen ....
.... mellan åkrar ...
.... i skritt, trav och galopp .
Under turen mötte vi vackra hästar ....
... och söta islandsponnyer.
Otroligt nog mötte vi inte en enda människa på vår vandring.
Man blir ju lite ledsen att tänka på att inte fler njuter av den vackra naturen vi har.
Man behöver inte åka långt för att ta del av den.
Själv är jag från Narvik i Nord-Norge och åker ofta upp på besök. På flyget träffar man massor av människor som skall upp och vandra i fjällen bland mygg och regn. Visst är det vackert i norr, men naturen vi har här i mellan-Sverige är minst lika vacker och väldig tillgänglig.
Bara en busstur bort!
Prova .... det är värt det alla dagar!
Efter några timmar tog vi paus och åt vår medhavda matsäck som var nerpackade i sadelväskorna.
Skönt med en paus i gräset och få av sig hjälmen.
Lite svettigt blir det.
Man får dela med sig av bröd och vatten.
Efter pausen gick färden vidare längs landsvägen....
.... förbi åkrar ...
och äppellundar.
På vägen fanns vackra alléer.
.... och tjusiga herrgårdar.
Det var verkligen en vacker ridtur.
Detta vackra området var faktiskt det jag förälskade mig i första gången jag var här och bestämde mig för att här vill jag bo. Just dessa öppna fält och lite mindre skogspartier gjorde att jag kände mig hemma.
Man skulle kanske tro att det skulle krävas vatten och fjäll för en nordlämning att trivas, men icke. Detta tycker jag är vackert och jag gillar att man kan se långt åt alla håll. Jag gillar faktisk att det inte finns några fjäll där molnen fastnar och regnar av sig.
Sedan är det bra mycket bättre väder på Sveriges ostkust än på Norges västkust.
För mig är väder viktigt - fint väder skall det vara!
Ridturen gick för det mesta på stigar men även längs landsvägen. Det var ytterst få bilar vi mötte.
Efter flera timmar i sadeln såg vi äntligen vattnet.
Vi hade kommit till Härjarö och naturreservatet.
I sadelväskorna hade vi både handduk och badkläder, men kolla hästarna när dom ser vattnet!
Läskigare hade dom nog inte varit med om.
Vi trodde iallafall några av dom skulle gå till vattnet och dricka och plaska, men icke!
Hästarna var som förstenade!
Yngste dottern försökte dra sin häst i vattnet, men han ville verkligen inte i.
Denna häst älskar att ställa sig i vattenslangen och vi trodde nog han åtminstone skulle gå i och plaska lite i vattnet.
Jag misstänkte att min häst som är rädd för vattenpölar troligen också skulle vara rädd för vattnet och blev faktiskt lite överraskad över att han vågade gå längs vattenbrynet. Men det var också så långt det sträckte sig. Med facit i hand kan vi nu säga att vi inte har några sjöhästar iallafall.
Under planeringsstadiet hade vi först tänkt att ta med tält och campa en natt för sedan att rida tillbaks, men när jag skulle leta rätt på alla tält och campingutrustning och insåg att allt inte var intakt planerade vi om och bestämde oss för att endast ta en endagsritt.
Ibland är man väldig glad för sitt beslut. Här nere vid vattnet var det fullt med bromsar och även mygg. Det var nästan inga störande insekter på ridturen, så denna insektattacken
kom som en överraskning. Det hade varit ohållbart att ha hästarna här under en hel natt.
Som tur var hade vi kört ned en hästtransport i förväg och körde hem hästarna i flera omgångar.
Väl hemma var det gott med en bit mat och ett glas vin i solnedgången.
Otroligt skönt var det också att sova i sin egna säng.
Lärdom: Ridturen på Upplandsleden var fantastisk men att komma till vattnet var ingen höjdare på grund av alla broms. Om man skall vara vid vattnet så skall man kanske välja tidigare vår eller senare i sommar när det är mindre insekter.
Vi forsätter njuta av semester här på gården med både ridturer, träning på ridbana och ridhus samt massor av småprojekt!
Hoppas ni också har en riktig härlig sommar!
