torsdag 26 september 2019

Ett glas vin i solnedgången

Jag dricker aldrig ensam!


Med en hund i knät och hönsen springandes runtom känns det aldrig ensamt.
Håkan kom också och gjorde mig sällskap.
Man får njuta av dom sista härliga solnedgångskvällar när solen verkligen värmer.
Idag var en sådan dag.


Häftigt att hundarna som faktiskt är riktigt bra jägare inte alls bryr sig om hönsen. Det är som om dom stänger av att dom finns. Kommer det en kråka eller annan rovfågel är dom på hugget och jagar dom, men hönsen låter dom vara. Det är vi väldigt glada för.


Det har varit några riktigt härliga höstdagar och vi njuter för fulla muggar.
Idag kände vi att vi verkligen fick ta tillfället i akt och ta ett glas vin i solnedgången här på solnedgångsverandan.


Dynor och kuddar är ute året om, men snart är det nog dags att ta in palmerna som bor på verandan om sommaren och inne i vardagsrummet om vintern.


Extra mysigt är det att kura upp sig i soffan med fårskinn och en skön pläd.


En tupplur i hängmattan är också guld värd, men snart plockar jag nog in hängmattan också.
Skönast är den om sommaren.


Älskar våra verandor.
Jag har sagt det förr och säger det igen; alla borde ha en American Porch eller iallafall en veranda under tak. Här kan man ha dynor ute utan att dom blir våta av regn och rusk.
Här fikar vi under både sommar och vinter.
Några glas vin har vi också avnjutit. Det är vid solnedgången vinet är som bäst.


Men som sagt - man dricker inte ensam .... här finns alltid sällskap.


Det känns lite tropisk med palmerna på verandan. I kombination med skön musik och infravärme känns det nästan som man är i ett varmare land.
Det är miljövänligt att drömma sig bort.


Livet avnjutas på gården.
Vi jobbar på som vanligt på våra jobb och ibland blir det lite för mycket, men att vara hemma med djuren i denna vackra miljö är en lisa för själen.

I morse vaknade jag extra tidigt och gick ut till hästarna när dimman låg över fälten.
Bilderna blev kanske inte så fantastiska, men det kändes magiskt att ara ute i hagen med djuren i dimman medan solen försökte tränga igenom.



Det är inte så lätt att ta bilder av hästarna när man kommer in i hagen. Dom är ju så sociala att dom helst vill vara med och bli klappade. Det är så mysigt så det gör inget om det inte blir några bilder.
Känslan och umgänget med hästarna är det viktigaste och det ger så otrolig skön energi.

Blogginläggen har blivit färre med tiden och det beror lite på att vi inte har haft så många projekt att jobba med. Vi lever mest livet.

I helgen var det ett fantastiskt väder och Håkan tränade på ridbanan istället för i ridhuset.


Det var ju den stora reiningtävlingen September rundown i helgen, men i år hade dom lagt det i Skåne så för hästarnas skull blev det inget tävling för Håkan och hästarna.
Lite tråkigt då hästarna går riktigt bra och Håkan har tränat mycket.
Vi får hoppas att vårens tävling åter hålls i Axevalla.
Bäst hade det ju varit om det fanns någon bra tävling runt Stockholm. Drömma kan man ju alltid.


Härstarna är dock säkert nöjda att dom slapp stå i hästtransport, stå ensam i stall och sedan tävla. Att stå i hästtransport i närmare 8 timmar är inget man vill utsätta sina djur för bara för att visa att man kan rida. Våra hästar gillar att vara hemma med sin flock. Dom går ju i flock på lösdrift året om så det att stå still i box är inget dom gillar. 


Vi får vänta till våren och nästa tävling. Hästarna blir ju inte sämre.

Själv är jag noll intresserad av att tävla och tycker att en galopp på stubbåkern räcker för att känna lyckokänslor.


Vill du se fler bilder av livet på gården får jag tipsa om vår Instagram där jag lägger ut bilder på gården blandat med bilder på hus som jag har ritat.
Hus, inredning, häst, hund och höns hittar du är.

Den Vita Drömgården heter vi på Insta.



Hoppas ni också njuter av hösten!

Må bäst!